De Övergivnas Armé Spelar Rollspel

Kan 20 liter rom ha gjort sitt då språkförbistringen verkar etter värre än vid senaste mötet? Hjältarna tar värvning som sumprunkare och Vrash ballar ur- Är det en Di Leva cover man hör?

Chak tacklar av efter blodsfesten. Är det hjältar eller lämlar vi har att göra med, och varför är det en omisskännlig doft av rom i hamnen?

Chaks blodlust väcks, har han funnit sin gud? Vrash verkar ha hittat en massageapparat och en sk(r)ev uppfattning av chevraleskhet.

Det blir en afton i lönndomens tecken. Det smygs hit, det smygs dit, det smygs runt en liten bit och skulle det inte sitta fint med lite skändning sådär på kvällskvisten?

Vrash vinner över en stege. Chack klär ut sig till... ja nånting. Förekommer fummel undrar ni? Självklart! Vi levererar ALLTID.

Gruppen vill göra om en gammal dams bostad till spa. Snålvattnet rinner till hos Cerathlon, Chak gör tvärt däremot prutar upp och det här med att ta till sig dialekter håller i sig.

Magnis är inte lika diskret som gruppens förföljare. Cerathlon är en skam för sin yrkesgrupp och Chak gör sitt yttersta för att följa hans exempel. Det blir helt enkelt en afton att minnas.

Vrash tar brytningen dit han kommer, fortsätter uppträda psykotiskt och kanske inte helt korrekt. Namn-demensen hos spelarna verkar aldrig mildras och vad är det som rör sig i skuggorna?

Rollpersonerna dividerar var masken ska sitta, blir på pickalurven, försöker trumfa varandra i misär och undrar varför alla är rädda för de blåklädda.

Vi kastar oss in i säsong två, Tempelherren.

Vrash tycker att det aldrig kan bli för mycket blod och hör röster igen. Cerathlon skördar nya kunskaper till sjöss och Chak faller för grupptrycket, men vad är det han dricker?